Fantasiflanera – Reka Studio

Om REKA

REKA är ett studiokollektiv med bas i Stockholm som består av tre personer med bakgrund inom konst, design, skrivande, kommunikation och filosofi. Kollektivet fokuserar på att undersöka det offentliga rummet genom landskapsarkitektur. Vårt arbetssätt är öppet, processdrivet och experimentellt med en strävan efter att främja interagerande perspektiv genom att utforska och korsa olika material, metoder och interdisciplinära fält. Studiokollektivet (i bild fr. vänster) består av:

Emelie Lenning (1990-05-18), landskaps-arkitekt L/MSA, landskaps-strateg och specialist inom kreativ kommunikation.

Olivia Persson (1995-03-14), landskaps-arkitekt L/MSA med tidigare erfarenheter inom projektledning och efter studier i filosofi intresserat sig för Theodor W. Adornos estetiska teori samt hur hans naturbegrepp kan tolkas inom landskapsarkitektur. 

Alexandra Schulze (1992-04-09) studerar landskapsarkitektur på SLU. Tidigare utbildning inom konsthantverk och design med inriktning skulptur och offentliga rum.

Fantasiflanera

Genom att utforska hur olika identiteter och erfarenheter kan bidra till vår förståelse av platser vill vi i vårt projekt ifrågasätta standardiserade processer. Det gör vi genom att undersöka ett nytt format för en analysmetod som syftar till att uppmuntra och inkludera lek och fantasi i planering och gestaltning. Med hjälp av stadsvandringen som form vill vi tillvarata individuella och kollektiva berättelser och upplevelser. På så sätt försöker vi utmana konventionell platsanalys och som följd de kvaliteter som identifieras vid dessa. Den traditionella medborgardialogen är ett sådant exempel.

Syftet med projektet är att undersöka hur en interaktiv stadsvandring med ett konstnärligt tillvägagångssätt kan inspirera den klassiska medborgardialogen och fungera som ett komplement till konventionella metoder för platsanalys. Målet är att lyfta en mångfald av idéer och tankegångar genom att utforska hur stadsrummet kan upplevas och tolkas bortom enbart språkliga uttryck. Genom att integrera sinnlig och kroppslig intuition i dialogen erbjuds nya sätt att reflektera över samt kommunicera upplevelser av platsen. På så sätt skapas en mer dynamisk och expressiv deltagarprocess som utmanar föreställningen om hur invånare kan interagera med och påverka den byggda miljön. Genom interaktiva och konstnärliga metoder hoppas vi att fler uttrycksformer inkluderas, vilket kan bjuda in fler till dialogen om stadsutveckling och möjliggöra ett mer mångfacetterat perspektiv på platsens framtid.

Våra analysmetoder grundar sig i en förståelse av stadsrummet som en levande och föränderlig plats, där mänskliga erfarenheter, minnen samt interaktioner är avgörande för dess betydelse. Under processens gång har vi tagit rygg på teoretiker från olika fält, bland annat från landskapsarkitektur, arkitektur, filosofi och sociologi. Det har varit ett gränsöverskridande arbete som har spelat stor roll i utformandet av de tre metoderna. En viktig utgångspunkt har varit att platsen inte enbart definieras av sin fysiska struktur, utan också av de relationer och berättelser som uppstår i mötet mellan människor och miljö. För att understödja detta har vi bland annat inspirerats av sociologen Henri Lefebvre, som i sin bok “The Production of Space” (1974) beskriver hur rummet ständigt skapas och omskapas genom människors handlingar och tankemönster. Han menar att standardiserade planeringsprocesser riskerar att reducera rummet till en statisk och funktionell enhet, snarare än en plats för mänskligt liv. Som följd vill vi utmana de gängse analysmetoderna genom att utforska det urbana rummet utifrån sinnliga perspektiv. En förhoppning är att skapa en levande dialog där deltagarnas upplevelser och rörelse får styra förståelsen av rummet.

Även Lucius Burckhardt vidareutvecklar denna tanke i “Why is Landscape Beautiful?” (2015). Där argumenterar han för att människans uppfattning av landskap formas genom hennes sinnen, minnen och associationer snarare än av dess fysiska utformning. Han introducerar “strollology” som en metod som kan beskrivas som ett sätt att upptäcka platsens dolda lager genom att röra sig långsamt och uppmärksamma dess detaljer. Situationisterna och Guy Debords teori om dérive har varit en annan central inspirationskälla. Genom att driva runt utan ett fast mål, menade de att man kunde frigöra sig från det funktionella stadsrummets invanda strukturer och upptäcka nya sätt att uppleva platsen. På liknande sätt har vi velat skapa metoder som öppnar upp för oväntade rörelsemönster och subjektiva tolkningar av stadsmiljön, där slumpen och sinnesintryck får en större roll än förutbestämda analysmodeller. 

Ytterligare ett lager i vår metod utgår från Karen O’Rourkes idé om lekens roll i stadsrummet. Hon beskriver leken som ett verktyg för att omförhandla en plats betydelse och menar att man genom lekfulla metoder kan skapa en bredare och mer inkluderande förståelse av den byggda miljön. I vårt projekt applicerar vi detta genom att integrera sinnliga element i våra stadsvandringar. På så sätt skapas en annan typ av dialog mellan plats och deltagare, där upplevelsen snarare än den fördefinierade analysen får styra tolkningen.

Genom att föra samman dessa perspektiv har vi utvecklat tre analysmetoder som gemensamt har som mål att utforska hur lek och fantasi kan ge nya insikter om platsens karaktär och möjligheter. Förhoppningen är att bevara och utveckla stadsrummet som en arena för interaktion, reflektion samt ge plats för nya tolkningar och nya kreativa sätt att designa offentliga rum.

Projektidé

Fantasiflanera är en spekulativ analysmetod som utforskas i tre steg. Dessa syftar till att inkludera och synliggöra sinnliga kvaliteter för att skapa ett bättre underlag för platsanalys och kreativ utformning av gestaltade livsmiljöer. Metoden utgår från en interaktiv stadsvandring inom det området som ska undersökas med ett ramverk som hoppas kunna inspirera till nya insikter och erfarenheter.

Axelsberg

Axelsbergs centrum i Hägersten, Stockholm, är ett förortstorg med en yta på cirka 60×30 meter, inramat av bebyggelse från 1960-talet. Området präglas av betong, tegel och funktionalistiska stadsplaneideal, men har genom åren genomgått mindre förändringar, bland annat en renovering 2002. Idag står Axelsbergs centrum inför en större omvandling. En ny detaljplan syftar till att utveckla området genom att tillföra fler bostäder, verksamhetslokaler och en större sammanhängande torg- och parkyta. I och med torgets nuvarande funktion, dess sociala dynamik och den pågående stadsutvecklingen ser vi Axelsbergs centrum som en relevant plats för att testa och vidareutveckla vår analysmetod.

‍

Hitta deltagare 

Att nå ut 

För att nå ut till deltagare använde vi en kombination av fysiska och digitala kanaler. Vi satte upp informationslappar i stadsdelen Hägersten-Liljeholmen och delade inbjudningar via sociala medier, bland annat i lokala Facebook-grupper och via @reka__studio. Förhoppningen var att engagera fler personer med en relation till torget och dess omgivning. Intresserade anmälde sig därefter via mejl.

Deltagare

Undersökningen omfattade cirka 15 deltagare, varav majoriteten var kvinnor. Åldersfördelningen låg huvudsakligen mellan 30 och 40 år, vilket innebar en viss homogenitet i representationen. Deltagarnas primära uppgift var att testa och tolka metoderna, och genom deras erfarenheter och reflektioner fick vi ett värdefullt underlag för att identifiera centrala komponenter och vidareutveckla metodernas utformning.

Metodutveckling 

I utvecklingen av Fantasiflanera har vi tagit avstamp i flera etablerade stadsanalytiska tillvägagångssätt, där vi kombinerat insikter från befintlig forskning med vårt eget utforskande angreppssätt. Genom att sammanföra dessa teoretiska perspektiv, vilka närmare beskrivs i teorikapitlet, har vi kunnat forma en process som både bygger på tidigare kunskap och öppnar upp för nya perspektiv på stadsrummets dynamik och potential. 

Tre fristående metoder

En vidareutveckling av vår ansats kring stadsvandringen resulterade i tre metoder, vilka utformades som fristående steg för att tillföra olika aspekter av deltagande analys och möjliggöra jämförelser mellan dem.

Metoderna placerades i en ordning utifrån graden av uttrycksfullhet som deltagarna ombads utföra. Från en långsam observation och anteckning till mer utagerande sätt att visa sidor av stadsrummet. Genom denna stegring kunde vi utforska hur olika nivåer av interaktion påverkar upplevelsen av platsen och deltagarnas engagemang. Efter workshopen märkte vi att de olika momenten hade stor inverkan på varandra, alltså kan de tre metoderna ses som fristående men delar av ett och samma experiment.

Stadsvandring 26/1

Stadsvandringen genomfördes en söndag kl 13:00-14:00, den 26 januari, 2025. Metoderna 1-3 presenterades i följd utan diskussion eller uppehåll emellan. Vädret var milt för årstiden. Temperaturen låg omkring 2 °C. Vädret var delvis molnigt. Dessa förhållanden var en del av en mildare period i slutet av januari 2025, efter en tidigare kall och snöig inledning av månaden.

‍

Metod 1:

Sinnesobservationer

Den första metoden inspirerades av sociologen Lucius Burckhardts kritik av funktionell stadsplanering. Med fokus på de sociala och känslomässiga intrycken ville vi närma oss platsens identitet samt identifiera dess värden genom att vandra runt långsamt i rummet. Genom att låta deltagarna uppleva platsen med sina sinnen och reflektera över hur dessa påverkar dem hoppades vi kunna lyfta fram erfarenhetsbaserade kunskapsvärden som kan hamna i skymundan när mer påtagliga rumsliga funktioner uppmärksammas. Vi bad deltagarna att vandra långsamt genom det angivna området och observera vad de såg, hörde, luktade och kände. Under promenaden besvarade de fyra frågor kopplade till deras upplevelser, och när visselpipan ljöd var det dags att byta fråga. På detta sätt ville vi skapa en metod där uppmärksamhet och eftertanke fick styra förståelsen av platsen.

Utförande

Deltagarna hade ca 2-5 minuter på sig per fråga. De antecknade sina svar direkt i mobilen och skickade till oss via mejl eller antecknade svaren på ett papper.

Frågor som besvarades: 

• Hur påverkar den här platsen dina sinnen? Vad hörs? Vad syns? Vilka dofter finns? Hur känns platsen under fötterna?

• Hur upplever du stämningen och atmosfären på platsen?

• Hur skulle du beskriva platsen för någon som aldrig varit här? Vilka ord skulle du använda för att förmedla känslan? Är den inspirerande, ödslig, festlig, kaotisk?

Metodanalys

Flera av deltagarna upplevde en stillsam, nästintill ödslig atmosfär på torget. Ljudbilden präglades av knastrande grus och dämpade samtal, medan den visuella miljön kännetecknades av dova nyanser i betong och tegel, få kontraster samt en begränsad förekomst av växtlighet. Trots närheten till bebyggelse och kollektivtrafik upplevdes platsen mer som en passage än en destination – en bortglömd knutpunkt där en levande stadsmiljö aldrig riktigt fått fäste. Samtidigt beskrevs en känsla av igenkänning, en tyst trygghet i dess struktur, som om den en gång haft en annan betydelse. Övningen gav värdefulla insikter om hur platsens fysiska egenskaper och stämning samspelar. Upplevelsen präglades av en paradox mellan ödslighet och närvaro, där spår av tidigare aktivitet vittnade om en mer levande tid. Bristen på naturliga samlingspunkter förstärkte intrycket av otillgänglighet, men också möjligheten att omforma platsen. Metoden visade sig vara ett effektivt sätt att fånga dessa upplevelser—genom rörelse, reflektion och skrivande uppstod en annan typ av dokumentation, lika beskrivande som fotografi men mer sinnligt förankrad i ögonblicket. Tidsramarna begränsade övningens djup, något att justera framöver. Att många upplevelser sammanföll tyder snarare på en viss homogenitet i gruppen än på metodens begränsningar. En bredare deltagarsammansättning hade kunnat tillföra fler nyanser och ytterligare perspektiv på platsens karaktär.

Styrkor:

• Metoden bidrar till en djup och sensorisk förståelse av platsen.

• Den fångar både det individuella och det kollektiva perspektivet.

• Den lyfter fram känslomässiga och sociala aspekter som kan vara svåra att identifiera genom en mer traditionell arkitektonisk analys.

Svagheter:

• Subjektiviteten kan göra att vissa aspekter överbetonas medan andra förbises.

• Metoden ger en ögonblicksbild – platsens karaktär kan förändras beroende på tid på dygnet, årstid eller närvaron av människor.

‍

Metod 2:

Utmärkta platser I den här metoden inspirerades vi bland annat av den franske filosofen Henri Lefebvres idéer om att staden inte bara är en fysisk plats, utan också formas av sociala och kulturella upplevelser. Syftet med övningen var att undersöka hur stadsrummet kunde rymma värden kopplade till lek och fantasi, samtidigt som deltagarnas rörelser och associationer bidrog till förståelsen av platsen. Under övningen fick varje deltagare en lista med fem olika aktiviteter och uppmanades att hitta platser i stadsrummet där de kunde tänka sig att utföra dem. De behövde inte genomföra aktiviteterna i praktiken, utan endast föreställa sig var de skulle passa bäst. För att förstärka den interaktiva upplevelsen för deltagarna och för oss att kunna kartera övningen fick alla deltagare ett paraply som de bar ovanför sig under hela övningen.

‍

Utförande

Aktiviteterna utfördes en i taget där varje deltagare individuellt valde platsen för aktiviteten. När de hade valt en plats snurrade de sitt paraply för att markera sitt val. Varje aktivitet fick tre minuter.

‍

Uppmaningar/Aktiviteter

• Prata hemlisar

• Sjunga ut

• Titta på fågeln

• Kasta sig ut i lian

• Bygga koja

‍

Metodanalys

Metoden visade sig vara ett effektivt sätt att undersöka hur deltagarna uppfattade och interagerade med stadsrummet. Flera deltagare verkade föreställa sig platser för de olika aktiviteterna på ett likartat sätt vilket tyder på att vissa delar av stadsrummet intuitivt uppfattades som mer lämpade för lek och fantasi än andra. Detta visade sig tydligt i karteringen (se s.13) där vi kunde urskilja delar av rummet som mer eller mindre attraktiva för lek och fantasi. Det visade sig dock att metoden inte fungerade lika bra när det gällde de fem direkta uppmaningarna, eftersom deltagarna tenderade att tolka dem som frågor med endast ett rätt svar, snarare än som öppna inbjudningar till utforskning. Kanske behöver metoden här utvecklas till att lekfulla aktiviteter får ta sig tydligare uttryck i övningen.

En av de mest intressanta aspekterna var hur deltagarna utnyttjade ett större område än torgets direkta gränser. Istället för att begränsa sig till torget rörde de sig ut i närliggande miljöer vilket kan betyda att det fanns en spontan vilja att både läsa och utforska stadsrummet mer fritt. Detta antyder också att torgets upplevda gränser är flexibla och att metoden gav utrymme för en bredare tolkning av var aktiviteter kunde tänkas äga rum.

Sammanfattningsvis gav metoden värdefulla insikter om hur stadsrummet tolkas och används, samt att aktiviteterna kan utvecklas vidare för att se hur dessa skapar en uppfattning av kreativitet och lek. Dessutom visade användningen av paraplyet att små rekvisita kan hjälpa deltagare att känna sig mer bekväma med att utföra aktiviteter i offentliga miljöer. Flera deltagare uppskattade att göra något aktivt i stadsrummet samtidigt som man var skyddad under paraplyet. En viktig aspekt att ta med i framtida studier.

Styrkor

 • Aktivera kreativ- och associations- förmåga med kroppen.

• Paraplyet gjorde det lättare att röra sig i stadsrummet på ett lekfullt och utforskande sätt.

• Användning av rekvisita drog till sig nyfikna blickar och frågor från allmänheten.

Svagheter 

• Karaktären på frågorna kunde uppfattas som ledande och en mer öppen tolkning för deltagare hade varit fördelaktig för studien.

• Svarta paraplyer syntes dåligt på håll, byts fördelaktigen till en stark färg.

• Ett glapp uppstår i att översätta en lekfull aktivitet till en markering av plats.

‍

Metod 3:

Gestaltande gång

Den här metoden var inspirerad av Situationisternas idéer och syftade till att bryta invanda rörelsemönster för att skapa nya sätt att uppleva och förstå stadsrummet. Genom att utforska och in platsen utan ett tydligt mål uppmanades deltagarna att känna efter med kroppen samtidigt som fler perspektiv inkluderades i förståelsen av stadens möjligheter. Deltagarna fick i uppgift att flanera genom området, alltså att vandra spontant utan en bestämd destination. Rörelseriktningen var helt fri inom den givna kartan, men för att påverka upplevelsen gavs särskilda direktiv om på vilket sätt de skulle gå. Deltagarna fick röra sig fritt inom det angivna området och fick under tiden olika direktiv i form av motsatspar, såsom “fint eller fult”. Genom kroppsspråk och gångstil fick de uttrycka hur de uppfattade platsen medan upplevelserna karterades av Reka-medlemmarna. Om en plats kändes fin kunde det visas genom att gå med ståtlig hållning, le och röra sig energiskt, medan en ful plats istället kunde signaleras genom långsammare steg, en hopsjunken hållning eller en mer irriterad uppsyn.

Promenaden blev ett experiment där deltagarna uppmanades att reflektera över och tolka platsen genom kroppsspråk och att undersöka hur stadsrummet påverkade dem både på ett fysiskt och mentalt plan.

Utförande

Varje motsatspar utforskades i 2–3 minuter. Vid ljudet av en visselpipa bytte deltagarna till nästa direktiv. Under hela övningen skulle de fortsätta att röra sig genom området och känna in hur platsen påverkade dem.

Motsatspar att utforska:

• Estetisk upplevelse: Känns platsen fin eller ful?

• Trygghet och säkerhet: Känns platsen trygg eller otrygg?

• Aktivitet: Är platsen lugn eller händelserik?

Metodanalys

Övningen fick deltagarna att reflektera över varför de upplevde vissa platser som mer eller mindre tilltalande och hur stadsrummets kvaliteter, såsom arkitektur, ljud och rörelse, påverkade deras intryck. Det visade sig dock ibland vara svårt att kategorisera vissa platser utifrån motsatsparen på platser där inget av dem stämde med platserna. Vilket positivt sett ledde till diskussioner om hur stadsrummet är dynamiskt och förändras beroende på tid på dygnet och antalet människor som vistas där. Att så många deltog påverkade också upplevelsen och förstärkte känslan av platsen som en social scen. Något som flera efter workshopen gav uttryck för behövdes mer då centrumplatser och torg inte upplevs så levande som de har potential att kunna vara. Övningen gjorde torget mer livligt och väckte positiva reaktioner från både deltagare och förbipasserande, vilket visade hur små insatser kan förändra upplevelsen av stadsrummet. Sammanfattningsvis skapade metoden en kollektiv förståelse för stadens föränderliga natur och hur våra rörelser och tolkningar bidrar till dess upplevelse.

Styrkor:

• Aktiverade stadsrummet, skapade liv och interaktion, likt urbana interventioner.

• Kroppsspråk och rörelse gav en djupare platsupplevelse.

• Väckte efteråt diskussion om platsens upplevda kvaliteter.

Svagheter:

• Upplevelser varierar , det är svårt att dra generella slutsatser i subjektiva tolkningar.

• Vissa platser passade inte in i motsatsparen, andra kategorier kan testas

• Gruppens påverkan spelade in, många deltagare förändrade upplevelsen av platsen.

REFLEKTIONER OCH FRAMTID

Efter workshopen bjöd vi på kaffe för de som ville stanna kvar och diskutera. Deltagarna berättade att de upplevde att workshopen hade påverkat platsens atmosfär och väckt egna funderingar kring dess funktionella och sinnliga kvaliteter. En av de äldre deltagarna tyckte det var spännande att genom övningarna tvingas stanna upp och reflektera över en plats istället för att bara passera, en annan blev inspirerad att testa workshopen på hennes barns förskoleklass. Workshopen väckte även omgivningens intresse. Medan övningarna pågick uppfattade vi att deltagandet var engagerat, många gick in i övningarna och testade att uppleva platsen på nya sätt med både kroppen och tanken. Vi blev positivt överraskade över hur mycket deltagarna vågade agera ut och att de inte tyckte metoderna var krångliga eller svåra att förstå. Den korta tiden för varje övning tror vi fungerade bra eftersom det inte gav mycket tid för deltagarna att reflektera över sin prestation. Genom att testa tre metoder fick vi insikter om deras tolkningsmöjligheter och svårighetsgraden av dem vilket blir ett viktigt underlag som vi tar med oss till nästa tillfälle.

Mångfald och deltagande

Vår förhoppning var att samla en mångfald av perspektiv, men urvalet begränsades av tid, resurser och nätverk. Projektets omfattning påverkade också deltagarnas antal och därmed demografi. En bredare deltagarsammansättning hade kunnat ge en mer nyanserad bild av metodens tillämpbarhet och antagligen gett rum för många fler olikartade idéer. För framtida projekt krävs bättre spridning, särskilt utanför våra etablerade nätverk. Vi är en homogen grupp, vilket gör det extra viktigt att aktivt arbeta för rättvis representation och inkludera fler perspektiv i kommande studier.

Vad händer nu?

I nästa steg kommer vi se på möjligheter för publikation av projektet Fantasiflanera i en artikel för en populärvetenskaplig tidskrift. Projektet kommer även publiceras på Rekas instagramkonto (@reka__studio). Vår ambition är att sprida kunskap och nyfikenhet för experimentella metoder i relation till stads- och landskapsutveckling. Som kreativt och utforskande studiokollektiv vill vi därför aktivt söka oss till etablerade samhällsaktörer och organisationer i våra framtida projekt. Förhoppningsvis kan vi föra dialoger med kommunala förvaltningar, arkitektkontor och forskarnätverk för att lyfta möjligheterna med att sammanföra konstnärliga metoder i plats- och landskapsanalyser. På längre sikt ser vi potential att skala upp dessa metoder för att de ska vara möjliga att integrera i mer omfattande stadsutvecklingsprojekt. Kanske kan de bli en del av nya processer för medborgardialog, där experimentella och konstnärliga angreppssätt används för att utmana invanda strukturer och skapa mer dynamiska, inkluderande samt upplevelsebaserade stadsrum. Vi ser möjligheten att fortsätta förädla våra metoder genom tvärvetenskapliga samarbeten och utforskar hur de kan implementeras på nya platser och i andra kontexter – från små lokala initiativ till större strategiska stadsutvecklingsprogram och infrastrukturprojekt. Vi rör oss i komplexa miljöer som är under ständig förändring. Förarbetet genom platsanalyser bör lyftas för att se till att framtidens offentliga landskap speglar och förstärker de kvaliteter och värden som är viktiga för invånarna.

‍

Tack till:

Alstra Byggforum, Alexander Beveridge och till alla som deltog under stadsvandringen.

‍